Vet knappt om jag är levande eller död. Fucked in the head.. Much. Ja fyfan. Var typ bakis igår, och självklart var det ju fest då också. Sandra, Cissi & Malin kom hem till mig innan, sedan skjutsade pappa oss till Folkets Hus. Var rätt så mycket folk där, och varenda jävel satt och grinade eller bråkade. Alla toaletter var ockuperade av folk som satt och lipade, tycker man kan sköta det någon annanstans än på toaletten. Vet faktiskt om jag kan säga att jag hade roligt. Blir nog ett "njaa" på den frågan. Äh vafan, jag orkar inte ens. Orkar inte ett jävla skit.

Sjukt hur allt kan gå från topp till botten så fort. Hade du frågat mig i fredags hur jag mådde, hade jag svarat att jag var lyckligast i hela världen, frågar du mig nu så kan jag inte ens svara. Kan inte förklara hur jag känner. Att såra andra är bland det värsta jag vet, och att såra den jag älskar mest i mitt liv ÄR det allra värsta.
Jag fick kniven i ryggen, av mig själv, samtidigt som jag satte den i dig också.. Hade jag kunnat, så hade jag gjort annorlunda. Jag klarar mig inte utan dig, kan inte ens stå på mina egna ben. Faller du så faller jag..

Jag vet inte vad jag ska göra, jag kan inte andas. Jag är rädd, fruktansvärt rädd. Värdelös är jag också, totalt jävla dum i huvet. Jag orkar inte, jag orkar ingenting. Jag känner mig förlamad, i hela kroppen. Jag kan ligga här i sängen, men jag kan inte röra mig. Men jag vill inte röra mig heller, för jag har ingenstans att gå. Jag förtjänar inte att få röra mig. Jag ska nog ligga här tills det är över. Gör ingen som helst nytta någon annanstans. Nu orkar jag inte mer. Jag dör i min säng, snart.