Har som sagt haft tvättstugan idag, och det flöt på som vanligt. Dock var jag tvungen att gå fram och tillbaka till Mjölkudden för att hämta tvättmedel hos Christoffers mamma. Det var förjävla varmt och det slutade med att jag fick skavsår över hela fötterna, vilket leder till att jag inte kan ha på mig några skor utan att svimma.

När jag väl kommit tillbaka med tvättmedlet så fortsatte jag tvätta, och jag var så nöjd då jag skulle gå och hämta den sista tvätten. Tänkte att gud vad skönt att man äntligen är färdig! Jo tjena, jag kommer tillbaka till lägenheten, börjar plocka i kläder och undrar över vart Christoffers jeans är. GONE! Så jag springer tillbaka till tvättstugan i hopp om att fortfarande kunna öppna dörren, men då var det för sent.

Jag fick panik, visste inte ens om jag vågade säga något till Christoffer. Så jag sprang fram och tillbaka till tvättstugan flera gånger för att se om den som bokat tiden hade kommit, men nej. Så jag ringde Christoffer och berättade det, och han sa att jag skulle vänta och se om någon kom eller inte, för efter en timme så avbokas tiden om man inte kommit dit.

Så där satt jag, rakt upp och ner på ett iskallt kakelgolv och väntade. Klockan slog 18.00 och ännu hade ingen kommit. Så jag testade boka tiden, och yay! Det gick. Och där låg byxorna, inne i torkskåpet, trots att jag var säker på att jag inte ens hade lagt dom där. Men men, då kan jag lika gärna tvätta sängkläderna också, när jag ändå är igång liksom. Vi får se vad som händer härnäst, kanske låser in nyckeln inne i tvättstugan så jag varken kommer in eller ut. Det hade varit nåt! Och det hade inte förvånat mig om just jag lyckades med det.